linalej

Dagens inlägg får bli ett HAT-INLÄGG!
För det finns inte så mkt att skriva om denna dag, förutom träning och vardagsaktiviteter - så passar på att hata lite.
Har ni sett "Efter tio" på fyran med Malou Von Sivers?
Inte? Bra. Gör inte det. Tro mig, det sparar er från brustna blodkärl som leder till hjärnblödningar.
Har ni? Då kommer ni förstår vad jag menar.
Denna människa, med nasal röst, frisyr från åttiotalet och en drogad uppsyn, gör att jag bara vill hoppa in i tv-rutan, ta ett stadigt tag om hennes käke och knäcke den ur led.
Nej, jag överdriver inte...
Och vad är det nu som fått mig att känna detta hat?

Ja man skulle kunna tro att det är hennes utseende (som lurar oss alla att misstänka en karriär vars början startade med ett statistjobb i barnprogrammet "Häxan Surtant"), som gör att jag kräks blod varje gång jag hör människan i rutan.
Men det är det inte.
För jag är trots allt uppfostrad till orden:
"alla människor är lika mycket värda, hur de än ser ut",
i min värld:
"du får helt enkelt låtsas om att du inte ser de fula människorna här på jorden, så mår ingen dåligt eller tar skada".
Nej, det är att hon inte kan hålla EN ENDA intervju med någon utan att AVBRYTA! Hela tiden. Hon ställer en fråga, personen svarar men får max, MAX, trettio sekunder på sig att kippa efter luft innan hon inser att hon inte fått andas i tv på ett tag och avbryter fortare än en grisblink.
Snälla människa. Vi ser dig (mina ögon fräter), vi hör dig (kan någon spräcka mina trumhinnor) och vi ger dig vår uppmärksamhet (tar en linjal och slår mig hårt på fingrarna för att jag precis skrev det där), så lyssna nu på mig:
Ställ en fråga och fråga inte något nytt förens personen du ställt en fråga till, pratat klart!
Det är ditt jobb som journalist att se till att människan som du intervjuar hamnar i centrum, inte tvärt om.

Och nu, när jag ska börja plugga journalistik så tänker jag fanimej visa hur man gör en riktig intevju.
Jag ska bli bäst, världsbäst och ha ett eget program som heter "efter tolv" och då, då är det Malous tur
att hamna i heta stolen.
Då, mina kära läsare, ska jag få henne att önska att hon inte var född.
Jag ska avbryta, ställa en fråga och avbryta för att sedan ställa frågan som jag bara vill ställa till henne:
Förstår du nu vad jag menar?
Och hon kommer nicka med sin hockeyfrilla, fylla sina cocker spaniel-ögon med tårar och sedan lite skamset väsa fram (eftersom det är det hon gör, hon pratar inte, hon väser) ett vackert "förlåt"!
En vacker dag, då möts vi.
May God be with you, Malou!
/linalej


Ps. Ni som nu har undrat var det är jag ska plugga till, kände ni hur smidigt jag fick in mitt framtida yrke?