linalej

Idag är det den värsta dagen i mitt liv.
Begravningsfanskapet är idag.
Jag har inte gråtit en enda gång över Åsa-Mi.
Varje dag har varit fullspäckad, jag har inte haft tid.
Och när tårarna börjat bränna på tex jobbet, har jag slagit till mig själv, tvättat ansiktet med vatten och sedan lagt på ett fejkat smile.
Det är för att jag inte vill fatta, inte vill tro på det.
Men idag finns det ingen återvändo.
Jag har redan gråtit i duschen, när jag skrev mitt hejdåkort och när jag skriver det här.
Lugnande tabletter är ett måste, för jag vet att jag kommer bli hysterisk i kyrkan.
Det här kommer bli värre än pappas begravning, mycket värre.
För då var jag 8 år, var ledsen självklart, men tänkte att han ligger på ett moln och äter glass med Elvis Presley.
Sen kom man tillbaka till skolan och började leka igen.
Men det här...
Hon fanns med mig i 19 år och var inte bara en farmor.
Hon var allt för mig <3
Vet faktiskt inte hur jag ska klara det här.
Det här är den värsta dagen i hela mitt liv.

"You said when you'd die that you'd walk with me every day
And I'd start to cry and say please don't talk that way
With the blink of an eye the Lord came and asked you to leave
You went to a better place but He stole you away from me

And now she lives in heaven
But I know they let her out
To take care of me"
/linalej