tusen koppar koppar kaffe.
Kudden sitter fortfarande i ansiktet och i mina drömmar
ligger jag i fosterställning i sängen.
Men sen kommer jag på mig själv
och här sitter jag. Vaken sen 3,5 timma tillbaka.
Känner nästan blodsmak i munnen pga den tidiga väckningen.
Tittar ut, försöker slå bort mitt sovande tänkande, häller i mig kaffe,
njuter av att det är mulet ute, tänder lite ljus, myser, häller i mig ännu mer kaffe,
mår dåligt av barnprogrammet "Lilla röda traktorn" (fast tro mig, det är inte värre
än hemska, HEMSKA koalabröder) och dricker ur kaffekoppen.
Fyller genast på den.
"NINNA DITTA DÄÄÄÄÄÄÄÄÄR"
Vaknar ur min koma.
Där står han.
Med bruna, stora ögon och ett leende så stort att Julia Roberts kan slänga sig i väggen.
En blinkande (SJUKT IRRITERANDE) bil är i handen.
När han förstått att han fått min uppmärksamhet, skuttar han till, skrattar, slänger bort
bilen och hämar en apa.
Han är min lilla apa.
Och han vet att så fort han låter som en, flyger jag på honom och kittlar honom tills han kvider.
Sätter mig ner igen efter morgonens första kittelattack.
Andas.
Slurpar i mig min bruna kärleksdryck, gnuggar mig i ögonen, lägger filten över benen, försö...
"aaaaaaaaaaaaaaaaaaaAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH".
Wrooooom.
"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa".
Fram och tillbaka.
Där kommer han igen, springandes som om det var kärnvapenkrig i blöjan på honom.
Hur glad som helst.
Får min uppmärksamhet.
Tittar på mig, hör hur "Lilla röda Traktorn" (som i min version sprängs och lämnar blodiga människodelar
runt sig), drar igång och dansar med till musiken som en förstelnad teletubbie.
Han är allt bra söt ändå.
Gosar in mig i hans kinder och får en jättestor kram tillbaka.
Då ger jag upp.
Jag kan sitta och vara trött varenda jäkla dag på ålderdomshemmet,
så även om jag är blodsprängd i ögonen, yr och egentligen lite irriterad -
blir jag alldelses varm i själen, hjärtat.
Och det är väl det viktigaste?
En slurk kaffe till, sen ägna all min tid åt min apa.
Min lilla apa som heter Johan!
/linalej
ligger jag i fosterställning i sängen.
Men sen kommer jag på mig själv
och här sitter jag. Vaken sen 3,5 timma tillbaka.
Känner nästan blodsmak i munnen pga den tidiga väckningen.
Tittar ut, försöker slå bort mitt sovande tänkande, häller i mig kaffe,
njuter av att det är mulet ute, tänder lite ljus, myser, häller i mig ännu mer kaffe,
mår dåligt av barnprogrammet "Lilla röda traktorn" (fast tro mig, det är inte värre
än hemska, HEMSKA koalabröder) och dricker ur kaffekoppen.
Fyller genast på den.
"NINNA DITTA DÄÄÄÄÄÄÄÄÄR"
Vaknar ur min koma.
Där står han.
Med bruna, stora ögon och ett leende så stort att Julia Roberts kan slänga sig i väggen.
En blinkande (SJUKT IRRITERANDE) bil är i handen.
När han förstått att han fått min uppmärksamhet, skuttar han till, skrattar, slänger bort
bilen och hämar en apa.
Han är min lilla apa.
Och han vet att så fort han låter som en, flyger jag på honom och kittlar honom tills han kvider.
Sätter mig ner igen efter morgonens första kittelattack.
Andas.
Slurpar i mig min bruna kärleksdryck, gnuggar mig i ögonen, lägger filten över benen, försö...
"aaaaaaaaaaaaaaaaaaaAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH".
Wrooooom.
"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa".
Fram och tillbaka.
Där kommer han igen, springandes som om det var kärnvapenkrig i blöjan på honom.
Hur glad som helst.
Får min uppmärksamhet.
Tittar på mig, hör hur "Lilla röda Traktorn" (som i min version sprängs och lämnar blodiga människodelar
runt sig), drar igång och dansar med till musiken som en förstelnad teletubbie.
Han är allt bra söt ändå.
Gosar in mig i hans kinder och får en jättestor kram tillbaka.
Då ger jag upp.
Jag kan sitta och vara trött varenda jäkla dag på ålderdomshemmet,
så även om jag är blodsprängd i ögonen, yr och egentligen lite irriterad -
blir jag alldelses varm i själen, hjärtat.
Och det är väl det viktigaste?
En slurk kaffe till, sen ägna all min tid åt min apa.
Min lilla apa som heter Johan!
/linalej
Kommentarer
Trackback
