Förjävligt jävla CPsur!
När man är 19 år borde man ha funnit sig själv.
Jag är så långt ifrån det så det finns inte.
Ena dagen är jag glädjespridare, andra dagen kan jag nästan mobba människor.
Jag är superglad ena timmen, ledsen och förbannad den andra.
Jag tar inte på mig vissa kläder om jag hör att någon inte tycker det är fint
och jag säger inte alltid det jag tycker.
Jag försöker alltid vara alla till lags, även fast jag ibland vill slå till er och visar sällan mina känslor.
Vet ni va?
Jag är så jävla trött på att vara "Lina Nilsson" som ni bara ser, jag är egentligen en helt annan människa, men som bara jag har träffat.
Och vet ni vad jag har kommit på?
Det är hur jag är mot andra som gjort att jag är den jag är.
Jag är alltid trevlig mot människor trots att jag bara vill skrika dem i ansiktet, jag sminkar mig vart jag än går för att ingen ska få se hur jag ser ut utan smink, jag gör saker enbart för att kunna bevisa att jag lyckats även fast jag egentligen inte vill, jag föröker göra så alla blir nöjda HELA TIDEN även fast jag själv inte har tid eller ork
JAG ORKAR INTE MER!
När fan kommer man till den åldern då man känner "så här tycker jag och jag står för det", "det här är jag", "jag vet precis vad jag vill"...
Jag orkar inte vara någon som lever för andra, som säger saker, gör saker och försöker med saker bara för att andra ska må bra.
Jag kan svära, på min högra hand, att egentligen ingen träffat den riktiga lina.
Den ni har träffat är superdupersnäll, skitrolig, får väldigt ofta de andra att skratta, lyssnar, "dr. love".
Men egentligen är jag bitter, tyst och tänkande.
Men så kan man ju inte vara för då blir man inte omtyckt och jag lever för att vara omtyckt.
Alltså är jag fake.
Varför flyttade jag från Karlstad? JO, för att inte få för många rykten, få fiender, bli hatad... Jag vet ju inte ens om jag hade en enda fiende, men jag tog för givet.
Vi börjar om från början.
Hej, jag heter Lina Sofia Nilsson. Jag älskar skor, kavajer, läppglans, hajar, spontantitet, coca-cola och teater. Folk kan se mig som utseendefixerad, vilket jag är. FRUKTANSVÄRT utseendefixerad, men det betyder inte att jag är dum i huvudet. Jag gick ut med 4 G:n, resten var Vg:n och MVG:n i slutbetyg från gymnasiet, trots det tror folk att jag är ett IG-barn. Varför? Jo, för att jag inte kan hålla i pengar, stolt berättar att jag ska skönhetsoperera mig när jag får ihop de pengarna, förlöjligar mig själv och inte fattar matte.
Jag förlöjligar mig själv, konstant. varför? Jo för att då får jag människor att skratta.
När jag blir stor ska jag operara mina lår, min panna (som jag planerat sedan jag var 12) och mina kinder.
Jag går helst på stan ensam, hatar att prata i mobiltelefon och spyr på för feta människor.
Djur är det värsta, absolut värsta, jag vet och tvättar händerna minst en gång i timmen.
Ser jag någon som börjar laga mat utan att ha tvättat händerna innan, så kan jag inte äta det.
Mat äter jag nästan aldrig. Min kropp är byggd av läsk och godis och egentligen så tycker jag inte om mat så mycket. Jag behöver det inte. Så länge jag får mitt älskade socker!
Jag älskar att läsa aftonbladet, så fort jag är hemma kollar jag varje dag på nyheterna, lämnar alltid pengar till röda korset, childhood foundation mm och älskar tvspel.
Mitt namn är Lina Nilsson och jag är jävligt trött på att vara någon annan,
bara för att bli omtyckts av alla.
Nu måste jag ut och springa fettet av mig, annars exploderar hela jag!!
/linalej
Jag är så långt ifrån det så det finns inte.
Ena dagen är jag glädjespridare, andra dagen kan jag nästan mobba människor.
Jag är superglad ena timmen, ledsen och förbannad den andra.
Jag tar inte på mig vissa kläder om jag hör att någon inte tycker det är fint
och jag säger inte alltid det jag tycker.
Jag försöker alltid vara alla till lags, även fast jag ibland vill slå till er och visar sällan mina känslor.
Vet ni va?
Jag är så jävla trött på att vara "Lina Nilsson" som ni bara ser, jag är egentligen en helt annan människa, men som bara jag har träffat.
Och vet ni vad jag har kommit på?
Det är hur jag är mot andra som gjort att jag är den jag är.
Jag är alltid trevlig mot människor trots att jag bara vill skrika dem i ansiktet, jag sminkar mig vart jag än går för att ingen ska få se hur jag ser ut utan smink, jag gör saker enbart för att kunna bevisa att jag lyckats även fast jag egentligen inte vill, jag föröker göra så alla blir nöjda HELA TIDEN även fast jag själv inte har tid eller ork
JAG ORKAR INTE MER!
När fan kommer man till den åldern då man känner "så här tycker jag och jag står för det", "det här är jag", "jag vet precis vad jag vill"...
Jag orkar inte vara någon som lever för andra, som säger saker, gör saker och försöker med saker bara för att andra ska må bra.
Jag kan svära, på min högra hand, att egentligen ingen träffat den riktiga lina.
Den ni har träffat är superdupersnäll, skitrolig, får väldigt ofta de andra att skratta, lyssnar, "dr. love".
Men egentligen är jag bitter, tyst och tänkande.
Men så kan man ju inte vara för då blir man inte omtyckt och jag lever för att vara omtyckt.
Alltså är jag fake.
Varför flyttade jag från Karlstad? JO, för att inte få för många rykten, få fiender, bli hatad... Jag vet ju inte ens om jag hade en enda fiende, men jag tog för givet.
Vi börjar om från början.
Hej, jag heter Lina Sofia Nilsson. Jag älskar skor, kavajer, läppglans, hajar, spontantitet, coca-cola och teater. Folk kan se mig som utseendefixerad, vilket jag är. FRUKTANSVÄRT utseendefixerad, men det betyder inte att jag är dum i huvudet. Jag gick ut med 4 G:n, resten var Vg:n och MVG:n i slutbetyg från gymnasiet, trots det tror folk att jag är ett IG-barn. Varför? Jo, för att jag inte kan hålla i pengar, stolt berättar att jag ska skönhetsoperera mig när jag får ihop de pengarna, förlöjligar mig själv och inte fattar matte.
Jag förlöjligar mig själv, konstant. varför? Jo för att då får jag människor att skratta.
När jag blir stor ska jag operara mina lår, min panna (som jag planerat sedan jag var 12) och mina kinder.
Jag går helst på stan ensam, hatar att prata i mobiltelefon och spyr på för feta människor.
Djur är det värsta, absolut värsta, jag vet och tvättar händerna minst en gång i timmen.
Ser jag någon som börjar laga mat utan att ha tvättat händerna innan, så kan jag inte äta det.
Mat äter jag nästan aldrig. Min kropp är byggd av läsk och godis och egentligen så tycker jag inte om mat så mycket. Jag behöver det inte. Så länge jag får mitt älskade socker!
Jag älskar att läsa aftonbladet, så fort jag är hemma kollar jag varje dag på nyheterna, lämnar alltid pengar till röda korset, childhood foundation mm och älskar tvspel.
Mitt namn är Lina Nilsson och jag är jävligt trött på att vara någon annan,
bara för att bli omtyckts av alla.
Nu måste jag ut och springa fettet av mig, annars exploderar hela jag!!
/linalej
Kommentarer
Trackback
