Trikkupplevelser del 2
Igår var stoppknapparna a big problem...
Trodde det skulle sluta där, men icke!
Problem nr 1:
Armstöd (VARFÖR FINNS INTE DET HÄR I NORGE???)
Satt imorse, yr av den tidiga väckningen som min väckarklocka gav mig, irriterad för att det är kallt och att det inte finns ensamma platser när jag kommer in.
Klämmer mig ner brevid en illaluktande gubbe.
Sitter, slappnar av och låter värmen värma upp min näsa och tår.
Men!
PLÖTSLIGT!
Trikken svänger, svänger som om det inte finns någon morgondag.
Och eftersom jag satt avslappnad och inte förberedd på detta - JA DÅ FLYGER JAG NÄSTAN NER I MITTGÅNGEN!!
Är ju van att det lixom finns ARMSTÖD som kan ta emot en. Men nej då.
Lina, hon får flyga som en vante och rädda sig genom att sätta ner sin fot och ta emot sig med händerna.
Förnedringsmoment!
Problem nr 2:
Storleken!
Den är för liten, så är det bara.
Hoppar på hem från jobbet. Lyckas få en liten plats där man ställer barnvagnarna.
AHHHHHHHHH, mjukt, skönt och varmt.
Men min glädje, och mitt nöjda leende på läpparna försvann fort.
Varenda norrman ska tydligen på linje 19 och det blir så trångt att jag inte ens kan röra benen.
F.U.C.K!
Hör plötsligt "näste, munkegata"
BAJSHÅL!!!
Letar (som jag sa igår) förbrilt efter en stoppknapp och eftersom jag inte kan röra mig pga allt folk så lyckas jag peta in min arm bakom en bruds huvud och trycka på STOPP!
Nästa problem uppstår. Hur jag ska ta mig ut...
Dörrarna öppnas, alla står kvar. Jag försöker pressa mig ut.
Säger lite tafatt, "ursäkta" och "förlåt, men jag ska bara ta mig ut"...
Och eftersom ingen rör sig, ja då stängs dörrjävlarna och trikken ska börja åka igen.
Jag blir helt svett och får då skrika (SKITPINSAMT)
"HALLÅÅÅ JAG SKA AV HÄR!!!"
Alla börjar se sig omkring, precis ALLA!
De tittar runt, och undrar vem som skriker tills de tittar ner och DÄR ser de lilla mig.
Då fattar de och lämnar plats.
Ytterligare ett förnedringsmoment.
DÖD ÅT TRIKKEN!
/linalej
Trodde det skulle sluta där, men icke!
Problem nr 1:
Armstöd (VARFÖR FINNS INTE DET HÄR I NORGE???)
Satt imorse, yr av den tidiga väckningen som min väckarklocka gav mig, irriterad för att det är kallt och att det inte finns ensamma platser när jag kommer in.
Klämmer mig ner brevid en illaluktande gubbe.
Sitter, slappnar av och låter värmen värma upp min näsa och tår.
Men!
PLÖTSLIGT!
Trikken svänger, svänger som om det inte finns någon morgondag.
Och eftersom jag satt avslappnad och inte förberedd på detta - JA DÅ FLYGER JAG NÄSTAN NER I MITTGÅNGEN!!
Är ju van att det lixom finns ARMSTÖD som kan ta emot en. Men nej då.
Lina, hon får flyga som en vante och rädda sig genom att sätta ner sin fot och ta emot sig med händerna.
Förnedringsmoment!
Problem nr 2:
Storleken!
Den är för liten, så är det bara.
Hoppar på hem från jobbet. Lyckas få en liten plats där man ställer barnvagnarna.
AHHHHHHHHH, mjukt, skönt och varmt.
Men min glädje, och mitt nöjda leende på läpparna försvann fort.
Varenda norrman ska tydligen på linje 19 och det blir så trångt att jag inte ens kan röra benen.
F.U.C.K!
Hör plötsligt "näste, munkegata"
BAJSHÅL!!!
Letar (som jag sa igår) förbrilt efter en stoppknapp och eftersom jag inte kan röra mig pga allt folk så lyckas jag peta in min arm bakom en bruds huvud och trycka på STOPP!
Nästa problem uppstår. Hur jag ska ta mig ut...
Dörrarna öppnas, alla står kvar. Jag försöker pressa mig ut.
Säger lite tafatt, "ursäkta" och "förlåt, men jag ska bara ta mig ut"...
Och eftersom ingen rör sig, ja då stängs dörrjävlarna och trikken ska börja åka igen.
Jag blir helt svett och får då skrika (SKITPINSAMT)
"HALLÅÅÅ JAG SKA AV HÄR!!!"
Alla börjar se sig omkring, precis ALLA!
De tittar runt, och undrar vem som skriker tills de tittar ner och DÄR ser de lilla mig.
Då fattar de och lämnar plats.
Ytterligare ett förnedringsmoment.
DÖD ÅT TRIKKEN!
/linalej
Kommentarer
Trackback
