I´m done
Jag blir 19 år nästa månad och jag har panik. Varför? Jo för att hela mitt liv har jag bestämt att jag ska flytta hemifrån dirket efter studenten. När jag var tio var jag helt övertygad om att jag skulle ha en egen lägenhet när jag fyllde 14... Vart bor jag nu? Jo, i mitt lilla stökiga rum och känner mig värdelös.
Jag HATAR att inte känna mig självständig. Jag vill inte leva och tigga pengar av mamma så fort det kniper. Jag vill inte bara ha ett rum som min "egna zon". Jag vill inte gå omkring och dra hemma bara för att det är "bekvämt". Det är så jävla tragiskt. Får jag som jag vill är jag borta i oktober, kanske september om jag har tur. Får jag inte som jag vill, då slänger jag mig framför tåget. Och den enda som kan se till att det händer något i mitt liv är jag själv. Herregud vi som är födda 91 blir tjugo nästa år och som åldern säger så är vi vuxna, redan nu. Känner jag mig vuxen? Inte det minsta. Kan jag se till att jag känner mig vuxen? Absolut. Det gäller bara att tänka att mammans uppgift är slut. Visst, hon ska fortfarande vara en gosig liten mamma som tröstar - men försörjningen... Icke sa nicke.
En sak är dock jävligt skönt och det är att jag verkligen känner att jag är klar. Jag är klar med ungdomslivet, nu längtar jag tills jag kan få börja mitt nya, vuxna liv. Ett där jag bestämmer precis ALLT. Hur hela mitt liv ska se ut från topp till tå. Det ska bli så spännande! Och jag har bestämt mig. Jag ska ha tur den här gången och vara borta senast i oktober.
I´m done. And that´s it.
/linalej
snooos på mammii!
Jag HATAR att inte känna mig självständig. Jag vill inte leva och tigga pengar av mamma så fort det kniper. Jag vill inte bara ha ett rum som min "egna zon". Jag vill inte gå omkring och dra hemma bara för att det är "bekvämt". Det är så jävla tragiskt. Får jag som jag vill är jag borta i oktober, kanske september om jag har tur. Får jag inte som jag vill, då slänger jag mig framför tåget. Och den enda som kan se till att det händer något i mitt liv är jag själv. Herregud vi som är födda 91 blir tjugo nästa år och som åldern säger så är vi vuxna, redan nu. Känner jag mig vuxen? Inte det minsta. Kan jag se till att jag känner mig vuxen? Absolut. Det gäller bara att tänka att mammans uppgift är slut. Visst, hon ska fortfarande vara en gosig liten mamma som tröstar - men försörjningen... Icke sa nicke.
En sak är dock jävligt skönt och det är att jag verkligen känner att jag är klar. Jag är klar med ungdomslivet, nu längtar jag tills jag kan få börja mitt nya, vuxna liv. Ett där jag bestämmer precis ALLT. Hur hela mitt liv ska se ut från topp till tå. Det ska bli så spännande! Och jag har bestämt mig. Jag ska ha tur den här gången och vara borta senast i oktober.
I´m done. And that´s it.
/linalej
snooos på mammii!
Kommentarer
Postat av: Emelie!
Words...
Trackback
