spööööööken

Egentligen fattar jag inte. Jag vet att jag skiter ner mig så fort jag kollar på det okända. Att om jag kollar på det så ligger jag vaken på nätterna, kallsvettas, gömd under täcket och nästan bajsar på mig för jag är så jävla rädd. Varför kollar man egentligen på sånt när man vet att man sen, 1 minut efter programmet, ångrar sig jättemycket? Jag försöker alltid tänka "det har inte vart några spöken i min lägenhet innan jag kollade på programmet, varför skulle det helt plötsligt komma några och säga bu nu?". Men oftast hjälper inte det, jag vet att inatt kommer jag ångra detta väldigt mycket och att så fort det knakar till i min lilla lägenhet så fryser jag till is och dör av skräck!

Detta fick mig att tänka på 1: an (lågstadiet) och våran skolavslutning. Vi skulle sjunga "jag är laban det lilla spöket" och ha lakarn över oss. Som den envisa, överviktiga flickan jag var, tyckte jag detta var skittöntigt och jag minns att jag vägrade sjunga meningen "en framtand har jag tappat, kan inte säga bu".
- Om han inte kan säga BU varför sjunger han "kan inte säga bu". Då säger han väl bu, eller hur fröken?
Lärarna ville nog bara ta en fisklina, vira den runt alla mina hakor och dra åt så hårt att mitt ansikte blev blodrött och ögonen ploppade ut. Men än idag stör jag mig på just den meningen, jävla skitsofrena spöke!!!

/linalej

Kommentarer
Postat av: korven;)

haha älskling då, ja de e ju faktiskt ganska sjukt att till och med jag skiter ner mej bara jag tänker på det okänd:S haha:P snygg bild btw;D<3<3<3

2010-02-03 @ 21:53:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0