Förvirrad, glad, förväntansfull, rädd, nervös eller lycklig?
Förvirrad.
Det är just vad jag är.
Sen jag var typ 13 år har jag velat flyttat hemifrån och framförallt - BORT FRÅN VÄRMLAND.
Och nu helt plötsligt ska det ske.
Onsdagen den 1 september flyttar jag till Oslo.
Mitt tonårsrum ska packas ner i banankartonger och överlämnas till min bror.
Förvirrad.
Jag längtar så jag dör.
Jag får ångest så jag spricker.
Jag är så lycklig så det värker i hjärtat.
Jag är så rädd att jag får ont i magen.
Inte trodde jag att jag och Sara skulle få sådan tur att vi skulle få en nyrenoverad trea för 7000 kronor/mån.
Utan disposition på 30000 som det alltid är i Oslo.
Vi hade sån jäkla tur.
Det ska bli mitt nya hem.
Hem.
Ett ställe jag inte känt att jag haft på väldigt länge.
Jag har inte känt mig hemma någonstans.
Självklart är jag ju "hemma" när jag sitter med min lilla familj runt matbordet, men det är något som saknas.
Jag vill bara bort från Karlstad för det känns så ensamt och färdigt.
Men ändå är jag så nervös för att klara mig utan mammas kloka ord!
Förvirrad.
Men fågelungen måste ju få en knuff ut ur boet och så fort den sträcker ut sina svaga vingar så visar det sig att den faktiskt kan flyga.
Nu hoppas vi bara att jag inte är en av de där 3 procenten som har typ fel på vingarna, flaxar i panik som om det inte finns någon morgondag och störtar rakt ner i marken och dör på fläcken.
Förvirrad.
Det ska ändå, trots den lilla förvirringen och nervositeten, bli så fruktansvärt spännande och roligt.
Lägenheten är i toppklass, min nya sambo är underbar och staden är en av de bättre.
Jag kan inte bestämma nu hur min framtid ska bli, men jag kan iaf försöka leda in den på rätt spår.
Förvirrad, glad, förväntansfull, rädd, nervös eller lycklig?
Lycklig!
/linalej
mina bästa två <3
Det är just vad jag är.
Sen jag var typ 13 år har jag velat flyttat hemifrån och framförallt - BORT FRÅN VÄRMLAND.
Och nu helt plötsligt ska det ske.
Onsdagen den 1 september flyttar jag till Oslo.
Mitt tonårsrum ska packas ner i banankartonger och överlämnas till min bror.
Förvirrad.
Jag längtar så jag dör.
Jag får ångest så jag spricker.
Jag är så lycklig så det värker i hjärtat.
Jag är så rädd att jag får ont i magen.
Inte trodde jag att jag och Sara skulle få sådan tur att vi skulle få en nyrenoverad trea för 7000 kronor/mån.
Utan disposition på 30000 som det alltid är i Oslo.
Vi hade sån jäkla tur.
Det ska bli mitt nya hem.
Hem.
Ett ställe jag inte känt att jag haft på väldigt länge.
Jag har inte känt mig hemma någonstans.
Självklart är jag ju "hemma" när jag sitter med min lilla familj runt matbordet, men det är något som saknas.
Jag vill bara bort från Karlstad för det känns så ensamt och färdigt.
Men ändå är jag så nervös för att klara mig utan mammas kloka ord!
Förvirrad.
Men fågelungen måste ju få en knuff ut ur boet och så fort den sträcker ut sina svaga vingar så visar det sig att den faktiskt kan flyga.
Nu hoppas vi bara att jag inte är en av de där 3 procenten som har typ fel på vingarna, flaxar i panik som om det inte finns någon morgondag och störtar rakt ner i marken och dör på fläcken.
Förvirrad.
Det ska ändå, trots den lilla förvirringen och nervositeten, bli så fruktansvärt spännande och roligt.
Lägenheten är i toppklass, min nya sambo är underbar och staden är en av de bättre.
Jag kan inte bestämma nu hur min framtid ska bli, men jag kan iaf försöka leda in den på rätt spår.
Förvirrad, glad, förväntansfull, rädd, nervös eller lycklig?
Lycklig!
/linalej
mina bästa två <3
Kommentarer
Postat av: potatisen
Allting kommer att bli jättebra älskling! Det är helt normalt att känna så som du gör nu, det är meningen att man ska göra det! :D Och du vet att vi finns här för dig, om du skulle behöva oss! <3
Trackback
